border
1/52/53/54/55/5

    • Tillit till dig

    • ”Tillit till dig” handlar om Saga och Zacharias, växelvis återger de historien …

      Läs mer

    • Akvarium

    • Hon lever i Akvariet där man måste ljuga för att bli medlem, …

      Läs mer

    • Älskade du

    • ”Älskade du” är berättelsen om en kärlekshistorias uppgång och fall. Ett jag …

      Läs mer

Utdrag ur ”Fantomsmärtor” av Barbara Voors

Nu i september kommer min senaste roman ”Fantomsmärtor” (Albert Bonniers förlag) ut. Alltid en blandad känsla av vemod och värme. Tänkte denna månad publicera delar ur romanen här, var femte dag och från bokens början och framåt. Det första utdraget kommer här:

”Första dagen

Om jag har fattat mitt beslut? Nej.

Hon sa att jag har runt tio dagar tills jag måste bestämma mig. Jag hade föredragit tio minuter. Då skulle jag slippa dina frågor, Seth. Om du anade vad jag vet om… ämnet skulle du tveka. Du menar att beslutet säger något om inte bara min människosyn, utan mitt förhållningssätt till normalitet. Tunga ord, jag tror jag måste svälja. Själv är jag mest förbluffad över händelseutvecklingen. Min normala ensamhet, nästan pervers i sin isolering och brist på stress, och nu: allt liv i mina händer.

I går på arbetet, en kvinna ville nödvändigtvis diskutera föräldrarollen. Tro mig, jag inbjöd inte alls till det, inga uppgifter hade jag läckt om sakernas tillstånd. Satt i pentryt med min matlåda och boken på plats, blicken fäst mitt på sidan, ett trevande försök från henne att vända boken och avleda mig misslyckades. Men kvinnan envisades, kanske hade bara turen kommit till mig:

”Att bli förälder, är att förstå något nytt om turordningen.”

Jag gjorde vad som krävdes, gav mitt bifall men ovetande till vad.

”Mitt liv för ditt. Det är vad man kommer fram till, Alba.”

”Mitt liv går före ditt?”

Hon låtsades inte om min gymnastiska ordvrängning, även om jag var hemligt nöjd.

”Jag ger allt för dig, dör för dig. Det är vad barnen gör med oss.”

”Och vice versa?”

Hennes hand trevade efter min, jag vet inte vad jag hade gjort för att inbjuda till intimiteten. Finns där något genomskinligt över mig nuförtiden?

”Du vet precis vad jag menar, vännen.”

Det sista studsade jag lite på, fick mig att känna mig långt yngre än mina drygt fyrtio år. Ingen behaglig känsla. Och nu kommer poängen av denna historia: jag förstod inte alls vad hon menade. Inte ett dyft, Seth! Så du förstår att tio minuters betänketid egentligen är mer än nog.

Över fyrtio år, man kan undra vad jag har åstadkommit. Halvtid. Det spelar ingen roll vad man väljer att kalla det – svaret är lika otillfredsställande för det. Jag borde veta mer, äga ett andligt djup, vara förberedd inför ett sådant här beslut. Människans lika värde och rätten till ett värdigt liv. Sådant har jag förstås läst om, jag är en läsande människa. Men inte trodde jag att det handlade om mig.

Att jag är fjorton år äldre spelar för dig ingen roll. Du besitter fler goda egenskaper än någon av de män jag har älskat med, dina tjugosju år till trots. Det säger tyvärr inte mycket, varken om antal eller mental kapacitet.. Men du har kommit in i epilogen, inget vet du om besluten som föregått detta. Alla stora och små vägskäl i mitt liv, blundar jag är det ett enda trafikkaos därunder. Tio dagar var det alltså, kan vara långt, kan vara ingenting. Stress har hittills varit en okänd företeelse för mig. Så det är såhär det känns. Svettig om handflatorna, oförmåga att tänka klart, ingen distans, naggande otrevlighet bakom spända läppar, göra allt samtidigt, fort och fel. Du har några härliga dagar att se fram emot. Vi har det. Men inga fler tårar. Inte för att det inte är både ömt och rörande, utan för att jag själv fört en så obalanserad kamp mot dem.

Jag kan inte låta bli att titta på den här trädgården. En liten skiss, din, och nu detta: syrenerna har nästan blommat ut, en svag doft återstår. Hundkexen har ännu inte slagit ut och smörblommorna kan man bara ana. Tulpanerna ser ut som ledsna taxar, det har du rätt i, bladen som tunga öron utmed stjälkarna. Det gamla plommonträdet på väg att slå ut, som små rosetter utmed grenarna. Jag tror att det var när vi planterade äppelträden – knappt ett år sedan – som jag insåg att jag kunde älska dig. En märklig insikt, inte bara på grund av vår åldersskillnad.

Kanske borde jag tänka mer på mitt namns innebörd. Alba Modig: namnet förpliktigar. Under dessa tio dagar kommer jag att tänka extra på det. Du kan bo här under tiden, men jag kommer inte att vara här mycket. Gräv i jorden, kom in och lukta mull och vad det nu kan heta. Ibland vet jag inte varför jag köpte det här huset i förorten. Jag är opraktisk och kan så lite om trädgårdar. Det är tur att Sverige ligger i ide åtta månader om året.”




Till startsidan

3 Kommentarer på “Utdrag ur ”Fantomsmärtor” av Barbara Voors”

  1. Anna kommenterade den 2010.09.02 klockan 18:18:

    Vilken underbar bok du har skrivit! Jag har varit fängslad för första sidan. Nu ska jag försöka formulera ett blogginlägg om boken som ska försöka spegla det jag tyckte om den utan att det blir för smörigt.
    Åter tack för boken som gav en mycket fin lässtund!

  2. Barbara kommenterade den 2010.09.05 klockan 21:26:

    Hej Anna,

    Tack för dina fina ord om romanen. Alltid en speciell känsla när en bok möter sina läsare, det känns som om den faller ur mina händer och plockas upp av andra. En del läser medhårs, andra mothårs. Och det är helt fritt att välja.

  3. Vilka blir nominerade till August? kommenterade den 2010.10.14 klockan 15:57:

    [...] på henne. Samt, så vill även jag se Darling River av Sara Stridsberg. Men jag tycker även att Fantomsmärtor av Barbara Voors skulle vara värd en [...]

Kommentera “Utdrag ur ”Fantomsmärtor” av Barbara Voors”