”Tillit till dig” handlar om Saga och Zacharias, växelvis återger de historien om sina liv. De berättar om kärleken som drabbar dem som ett extra sommarlov.
Men efter sommarlovet kommer vintern och deras lycka slås i bitar och ingen av dem har modet att återigen sätta ihop den. I ett försök att hitta tillbaka, att kunna ta i varandra utan att gripas av skräck, påbörjar de en resa till Frankrike. I två olika versioner berättar de om detta ofattbara att de kan stå inför en död mans brutna nacke och ingenting göra. Men hur betalar man igen en skuld som försvinner? Och vilka är paret som så framgångsrikt lägger ord i Sagas man, som vore hon förtrollad av det faktum att döda föräldrar kan leva vidare i en annan skepnad?
Det är en berättelse om förlåtelse, om nåden som enda utväg ut tidens envisa upprepande av gamla oförrätter. Frågan är bara: Litar du på mig?
Utdrag ur ”Tillit till dig” (1993):
”Det var en lycka så tärande, nästan tröttande och jag var som en drogad som, när jag träffade andra människor, var oförmögen att förstå vad de talade om. Jag förstod bara dig, bara ditt språk, bara dina armar, din fantastiska kärlek och humor och jag kunde inte förstå var allt detta kom ifrån. Jag levde, kanske var det bara så; att jag var så fruktansvärt levande.”
Bakom pärmarna – skrivprocessen för ”Tillit till dig”
Idén till ”Tillit till dig” kom till under en annars odramatisk och varm bilresa i Frankrike, när jag plötsligt var övertygad om att ett annat par som såg ut precis som min pojkvän och jag följde efter oss. Att vara lite paranoid brukar hjälpa min fantasi!
Det här var min tredje roman och jag började experimentera en del med formen, bland annat att berätta samma historia men ur två synvinklar. Det var nyttigt att se varje händelse ur två olika ögonpar. Jag har också fortsatt med det under åren, det ger en större bredd i berättandet. Det var också roligt att ”vara” man ett tag, vilket jag gjorde även i ”Islossning”. Det är bra att påminna sig om att människors drömmar kan te sig olika, men att vi annars när samma förhoppningar om ett värdigt liv – oberoende inte bara kön utan nations- och kulturgränser. Jag tror det är förklaringen till att en roman plötsligt kan slå internationellt, författaren har lyckats beskriva det djupt mänskliga som slår an hos många samtidigt.
Jag har ju hittills aldrig läst om något jag har skrivit, men ibland när jag tänker tillbaka på romanerna får jag en viss känsla. Känslan från ”Tillit till dig” var att jag ville väl, men ibland hamnade lite i ett klet-träsk av melodrama. Jag tycker om tanken jag hade att försöka beskriva lycka, och till viss del gjorde jag nog det. Kanske också viktigt att minnas och omhulda sina olika ”jag”, det här var en annan och yngre Barbara som skrev.