Smultronbett

”Smultronbett” är berättelsen om en kvinnas fall. Molly Swartling lever ett behagligt liv: toppinredd villa, två barn, mannen känd dirigent och själv är hon cellist i Konserthallen. Men när hon en dag hittar en lapp i brevlådan betitlad MEDELÅLDERSKRISEN påminns hon i ett slag om sitt livs förgänglighet. För att komma undan sig själv kastar hon sig in i en ond cirkel av hetsig shopping, febril träning och destruktiva kärleksaffärer. Hennes tillvaro börjar långsamt krackelera.

Den första lappen följs av fler och efterhand börjar ett egenartat mönster att framträda. Liksom en gång den döende Mozart skrev sin berömda dödsmässa åt en okänd beställare, tycks nu någon ha beställt hennes – Mollys Requiem. Hon inser att någon försöker styra hennes liv och få henne att konfronteras med ett förflutet hon sedan länge förpassat till glömskan.

Allt mer trängd av obehagliga minnesbilder tvingas hon till slut fråga sig: Hur djupt kan en människa falla? Finns där någon som tar emot?

Utdrag ur ”Smultronbett” (2003)

”Jag hade en gång en familj. Den gick i tusen bitar, liksom jag. Att jag gjorde vårt mest privata offentligt, för det kommer mina barn aldrig att förlåta mig. Öppnar ni en gång sovrumsdörren för omvärlden går den inte att stänga igen. Men jag visste ingenting om livet, vet ingenting. Det enda jag vet är att ett brott har begåtts och att den som har iscensatt det – om än omedvetet – är jag. Ingen har dödats, inte så, och ändå är vi alla på ett eller annat sätt tillintetgjorda. Två barn, en äkta man, en hustru – det var jag – och en lamslagen bekantskapskrets.

Skilsmässa, ett litet ord. Dess brådstörta djup, jag kände inte till det. Hatet, svartsjukan, bitterheten, ilskan. Som en sprutande drake var jag. Mina barn, rädda för mig. Jag, rädd för mig. Där finns en gräns; jag kunde inte sluta. För det är jag mer än medskyldig. Kan man kalla det vansinne? Mer än så – jag blev förgiftad.”

Bakom pärmarna – skrivprocessen för ”Smultronbett”

Man kanske inte ska säga det här: men den här romanen kan ni faktiskt hoppa över! Tanken och idén var god, men utförandet i princip okritiskt genomfört. Ibland när jag skriver har jag en tendens att bli alltför sökt, affekterad är ett annat bra ord. Alltså att jag går igång så mycket på en idé att det drar för långt från verkligheten. I mina bästa stunder är ju detta bra, att det inte får finnas några gränser. Men ibland blir det för mycket. En bra läxa för mig kan ju vara: låt en roman ligga ett halvår och se sedan om du vill ge ut den. Nuförtiden gör jag så och skriver om en bok ett otal gånger innan den ges ut. Har jag tur finner min förläggare och redaktör då de värsta grodorna och groparna!

För att vara positiv tycker jag att jag var modig som beskrev en värld så långt ifrån mig själv, jag kan nämligen ingenting om musik. Jag tycker också om frågan om där finns någon som tar emot när man faller.

Andra böcker

Fantomsmärtor i Bonnier Pocket
Emmy Moréns dubbla liv i pocket
Syster min i pocket
Älskade du i pocket
Emmy Moréns dubbla liv
Fantomsmärtor
Pappan som rymde hemifrån
Islossning
Flickorna som var vakna för länge
Mamman som tjatade så att hon dog
Mina döttrars systrar
Smultronbett
Sömnlös
Syster min
Fredrikas fräkneunion
När elefanter dansar
Tillit till dig
Akvarium
Älskade du