Idén fick jag från en familj vi känner väl, där pappan fick nog och rymde hemifrån – i några timmar! Varje sorts vardagsdramatik kan man skriva böcker om… Åtminstone jag. Ofta brukar jag tänka att det är tur att jag lever ett så stillsamt familjeliv, annars skulle jag kanske inte orka uppfatta alla idéer jag får. Än mindre verkställa dem. Har också förstått från andra författare att ett ”normalt” familjeliv kan vara förutsättningen för att orka skriva. Det tar en del kraft att av vara dessa olika karaktärer, om än ett tag i mitt liv, att om det dessutom är turbulent i mitt privatliv skulle jag kanske inte förmå skriva och hantera det kaos som skapandet är. Jag både älskar och våndas inför detta kaos, men inser att jag är gjord för det (vad nu det säger om mig).
Utdrag ur ””Pappan som rymde hemifrån” (2007) Illustrationer Jeanette Milde:
”- Jag har tänkt på en sak, säger Ellen allvarligt. Vad åt jag egentligen när jag låg i mammas mage?
Janna och jag tittar på varandra och fnittrar.
- Åt jag tuttmjölk då? säger Ellen förvirrat.
- Men det var kanske bara en fas? säger Andrea, för så brukar hennes mamma Titti säga om allt.
Det här är lite knepigt, för ibland kan jag faktiskt inte svara på Ellens och Andreas alla frågor.
- Nej, det fanns väl ingen extratutte i magen, heller! säger Janna bestämt och suger lite på sin långa fläta.
Det skrattar Ellen och Andrea länge åt.
- Men hur fick jag mat inne i mammas mage då, Frida? Svara mig!
Nu känner jag mig osäker, och kanske Janna också trots att hon är äldst.
- Du åt allt som din mamma åt förstås! säger Janna till slut.
- Va! säger Ellen och spärrar upp ögonen på ett sätt som bara hon kan göra. Så när mamma åt en köttbulle, ramlade den rakt ner på mitt huvud då? Så hårt att jag svimmade kanske, liten bebis som jag var?”