border
1/52/53/54/55/5

    • Tillit till dig

    • ”Tillit till dig” handlar om Saga och Zacharias, växelvis återger de historien …

      Läs mer

    • Akvarium

    • Hon lever i Akvariet där man måste ljuga för att bli medlem, …

      Läs mer

    • Älskade du

    • ”Älskade du” är berättelsen om en kärlekshistorias uppgång och fall. Ett jag …

      Läs mer

Mamman som tjatade så att hon dog

Detta var min första kapitelbok för åldrarna 6-9 år. Våra döttrar var i denna ålder då och jag kände ett behov av att de skulle förstå vad jag arbetade med. Så först skrev jag på dagen, sedan läste jag det högt för barnen på kvällen och såg vad som fungerade. Började de leka med annat eller fråga varför Pelle i skolan hade slagit till dem, insåg jag att det var för trist eller präktigt. Jag fortsatte med denna teknik att testa allt på dem i de övriga två böckerna i samma serie.

Utdrag ur ”Mamman som tjatade så att hon dog” (2005, Illustrationer av Jeanette Milde):

”Vi börjar småspringa mot skolan och det är nu det konstiga händer.

Mamma öppnar munnen. Jag ser hur hon försöker säga något till mig, som jag tror ska bli:

- Kom du ihåg vitaminerna, Frida?

Men i stället kommer där inte ett ljud. Hennes mun är öppen och rör sig, men det är alldeles tyst. Jag ser hur hon själv blir förvånad och försöker igen. Nu tror jag att hon prövar att säga:

- Långkalsongerna då, Ellen?

Men inte ett ljud kommer ur hennes mun. Då ser jag hur hon lutar sig lite ut i luften, som om det fanns en vägg där. Men eftersom det bara är luft runtomkring, kall vinterluft, så faller hon rakt ner i en snödriva. Allt man ser är pappas gröna stövlar som sticker upp ur allt det vita. När Ellen och jag tittar ner i snödrivan ligger mamma där orörlig. Vi ser underkjolen och att hon inte riktigt hann knäppa kjolen som skulle vara ovanpå. Hade jag inte blivit så rädd, hade jag kanske skojat med henne och ropat:

- Långkalsongerna då, mamma?

Ellen springer och hämtar pappa som kommer ångande endast i pyjamas och mammas vinterstövlar. Grannarna kommer springande från alla håll. Det är då jag hör hur en grannfru med dyster röst säger:

- Ännu en mamma som tjatade så att hon dog.

För död, det är hon. Hastigt och lustigt, som vuxna brukar säga. Fast lustigt, det vet jag inte riktigt om det är.”