border
1/52/53/54/55/5

    • Tillit till dig

    • ”Tillit till dig” handlar om Saga och Zacharias, växelvis återger de historien …

      Läs mer

    • Akvarium

    • Hon lever i Akvariet där man måste ljuga för att bli medlem, …

      Läs mer

    • Älskade du

    • ”Älskade du” är berättelsen om en kärlekshistorias uppgång och fall. Ett jag …

      Läs mer

Kvinnodagen och ”kvinnlig” litteratur

Alldeles snart 8:e mars. Det är då vi ska tänka efter. Det märkliga är att så fort jag skriver om jämställdhet, vilket inte är lika ofta längre (ålderstecken?) får jag något lätt uppjagat i mitt tonfall. Möjligen lätt påfrestande. OM ni kan stå ut med detta, vill jag i alla fall dela med mig av några iakttagelser när det gäller  kvinnofrågor och skönlitteratur:

* När kvinnor skriver om känslor och erfarenheter i romaner tolkas det ofta  automatiskt som ”kvinnliga” erfarenheter. När manliga författare gör detsamma är det ”mänskliga” erfarenheter. Män får liksom ringa in hela mänskligheten, medan kvinnor får halva. Mäns tolkningsutrymme blir större. Inte mycket att tjafsa om, kan tyckas. Om det inte vore för det faktum att kvinnliga författare, som jag, får frågan: ”Ja, som du känner här i romanen…” ”Nej, det är karaktären som känner…”

* När kvinnor har skrivit självbiografiska verk, ex Carina Rydberg och Maja Lundgren, anses det vara bekännelselitteratur och lite snaskigt. När män skriver detsamma, ex Lars Norén och Anders Paulryd, är det nyskapande och läses som litteratur, kort och gott. Mottagandet har skiftat i aggressivitet, för att uttrycka mig försiktigt. När kvinnor har skrivit om sina liv har det ofta behandlats lite nedlåtande som ”kvinnlig bekännelselitteratur”, medan när manliga författare (ex Torgny Lindgren och P-O Enquist) de senaste åren har skrivit om sina liv så har  ”självbiografiers” status ökat  – det blir alltså lite mer allmänmänskligt.

* När män dominerar en genre har den hög status, medan när kvinnor tar sig in där sjunker genrens status. När kvinnliga deckarförfattare började göra succé under 1990-talet kallades de ”deckardrottningar” till en början men det var märkbart hur fort genren sjönk i status och respekten urholkades. Detta fungerar även omvänt. När manliga författare kliver in i barn- och ungdomslitteraturen bemöts de med större respekt, i en kvinnodominerad värld som annars inte får mycket uppmärksamhet. Karin Johannisson skriver ingående om samma fenomen när det gäller sjukdomar: först kom ”Yuppie-sjukan” och utbrändheten bland framgångsrika män gav sjukdomen hög status. Därefter sjönk den i status, allt efter det att sjuksköterskor och förskolelärare (kvinnor mest) också fick sjukdomen. Samma med hysteri och melankoli på 1800-talet.

* När jag har roat mig med att ge mina kvinnliga karaktärer så kallade manliga egenskaper och män så kallade kvinnliga egenskaper i mina romaner, har följande skett: kvinnliga läsare älskar de manliga karaktärerna. Men de kvinnliga karaktärerna har ofta recenserats som udda och lätt asociala.

Ja, ni märkte den lätt indignerade tonen! Har upptäckt att jag använder den när jag inte har tillräckligt med distans till mitt ämne för att i stället använda humor… Målet är att komma dit även här! Tisdagen den 8:e mars pratar jag på kvinnodagen på stadsbiblioteket i Karlstad kl 19. Välkomna.




Till startsidan

3 Kommentarer på “Kvinnodagen och ”kvinnlig” litteratur”

  1. Hanna kommenterade den 2011.03.07 klockan 12:17:

    Jag hör ingen indignerad ton alls. Bara en saklig och insatt röst. Jag var på en författarfrukost med Maria Sveland för innan jul, hon tog upp denna problematik också. Vad gäller deckargenren så känns det som att attityden har svängt? Jag tänker på Camilla Läckberg och Ann Rosman exempelvis, de har ”uppgraderats” till att endast vara författare, inte kvinnliga författare, alternativt deckardrottningar. Kanske kan vi hoppas på att det är ett skifte på gång?

  2. Barbara kommenterade den 2011.03.07 klockan 16:37:

    Tack, det var skönt att höra! Just den indignerade tonen är annars ytterst frekvent även i biståndsvärlden, där jag arbetar som moderator. Men även där har det blivit bättre! Kanske börjar vi alla bli så insatta och sakliga… Möjligt att det har vänt, som du säger, Hanna. Men det skadar inte att iaktta.
    Vänligen,
    Barbara

  3. Maria kommenterade den 2011.04.02 klockan 11:57:

    Hej Barbara!
    vilken tänkvärd och viktig reflektion! Tack!
    vill också passa på att önska dig och Hanna lycka till inför den kommande skrivarkurshelgen – jag vet ju hur bra det kommer bli!:)
    hälsningar Maria W (deltagare i förra skrivarhelgen!)

Kommentera “Kvinnodagen och ”kvinnlig” litteratur”