border
1/52/53/54/55/5

    • Tillit till dig

    • ”Tillit till dig” handlar om Saga och Zacharias, växelvis återger de historien …

      Läs mer

    • Akvarium

    • Hon lever i Akvariet där man måste ljuga för att bli medlem, …

      Läs mer

    • Älskade du

    • ”Älskade du” är berättelsen om en kärlekshistorias uppgång och fall. Ett jag …

      Läs mer

Islossning

Fredrik och hans nioåriga dotter Elin (English version here) går en vacker senvinterdag ut på isen. Därefter är de försvunna. De anhörigas liv klyvs i före och efter. Medan vännen Daniel är gränslös i sin jakt på varför? grubblar hustrun Iris över hur? Elins bästis Anneli klyver sitt namn itu för att hålla henne kvar: AN+ELIN. Annelis mamma Sofie undrar om sanningen alltid befriar, eller om det kan finnas sanna lögner.

Alla har de sin egen bild av vad som hände på isen. Minnena hakar i varandra då Iris, Sofie och Daniel växelvis återberättar det liv som var medan de bygger upp ett nytt. Samtidigt pågår ett intrikat spel pågår dem emellan, där sanningen hela tiden undanhålls de andra i tron att man kan skydda dem. Precis när ett mönster börjar urskiljas uppstår ett nytt: den misstänkte blir ett offer, den sörjande förmår inte se andras sorg, den hänsynslösa blir den mest medkännande.

Islossning är en roman om sorg, såväl vacker som ful sorg. Men också om tron på att älska igen, och om det i så fall är ett tecken på mod eller svek.

Utdrag ur ”Islossning” (2007)

”Än en gång berättar Harry vad de har gjort: sänt ut efterlysningar, skickat iväg foton, ringt samtal, sökt igenom sommarstugor, gått skallgång, knackat dörr. Jag har gett honom otaliga bilder på Elin och Fredrik. Tycker inte han också att den på Elin i mörkröd baddräkt som skiner upp hela simhallen är finast? Men kanske inte för tidningarna? Vi tar den med blått hårband. ”Vi gör allt”, upprepar han, liksom Daniel. Jag klamrar mig fast vid blocket, ett försök till en blomma bredvid ordet SKALLGÅNG.

- Fru Halvarsson, säger Harry Levin. Vi hittar dem.

- Iris, säger jag automatiskt. Ni hittar dem.

- På något vis, Iris.

I vilket skick och tillstånd? Vi pratar inte om det, faktiskt det enda jag inte skriver på blocket. Men när jag sover, lösryckta timmar på starka tabletter, drömmer jag om alla dessa tänkbara tillstånd. Om och om igen.

Vi lägger på. Tystnaden. Jag saknar barnens röster från skolgården. För första gången sedan de försvann gråter jag lugnt och länge: en tyst gråt, som hos en gammal människa som kan prata vidare medan tårarna rinner. Jag lägger mig på hallmattan, gör mig ett rede där. Tills de vet.

Jag ligger där under många klockslag. Klockorna ringer i öronen, ringer rakt genom mig. Än är det inte dags. Men jag är beredd.

Och ändå kan man inte vara beredd.”

Bakom pärmarna – skrivprocessen för ”Islossning”

En av de svåraste romaner jag skrivit. Mycket därför att jag var tvungen att gå in i romanens känsla av sorg så djupt, särskilt Iris som förlorat sin dotter och man. Det jag övade på i denna roman var att hoppa i tid och rum och vara fyra olika karaktärer i tur och ordning. När jag ”var” mamman Iris som karaktär hade jag ofta ont i kroppen, sorg är ju en mer fysisk känsla än man kan tro. När jag sedan fick ”vila” och vara den döda dotterns bästa vän Anneli var det en lättnad. En 11-åring har en så pragmatisk och rättfram syn på förlust, det var fint att få vara henne i korta stycken (som var bokens enklaste att skriva).

Att väva samman vad som anses vara vacker sorg med en ful sådan, den vi inte vill veta av och som är skamfull, var en stor utmaning för mig. Kanske inte främst som författare utan som människa.