Flickorna som var vakna för länge

Serien av kapitelböcker handlar om den faktiskt helt normala kärnfamiljen Blomkvist – men där ovanliga saker sker: mammor som dör av tjat, pappor som blir osynliga, flickor som äter piller som gör att de är vakna i tre månader.

Tanken i ”Flickorna som var vakna för länge” var att de på nätterna är vuxna, och på dagarna barn. På nätterna är de dessutom supereffektiva och skriver böcker och gör musik. Denna serie skulle inte vara hälften så rolig (om än alls!) om det inte vore för Jeanette Mildes fantastiska bilder. Vi döpte också raskt om boken till ”Flickorna som var nakna för länge”, ja, rent arbetsmässigt då.

Det märkliga var kanske inte boken, utan hur jag fick idén till den: jag var i Thailand själv och tänkte vara kreativ. I stället längtade jag hem i en vecka och kunde inte tänka en klar tanke. Tills jag satt på Bangkoks flygplats och fick massage: då kom hela den färdiga idén till denna bok på några sekunder.

Utdrag ur ”Flickorna som var vakna för länge” (2006, Illustrationer av Jeanette Milde):

”Det är en ruskig vårstorm. Vi vaknar alla mitt i natten av att himlen lyses upp av en skarp blixt. Det blir nästan lika ljust som mitt på dagen och allt får en märkligt lila färg. Därefter är det läskigt tyst och sedan kommer en jättesmäll. Fönstren i mitt rum skakar till och jag blir livrädd och hoppar upp i mammas och pappas säng. Där ligger förstås min lillasyster Ellen och trycker redan, fjantig och darrande. Ja, jag darrar i alla fall inte!

De vuxna säger att de aldrig har sett något liknande. Inte ens i Västindien där min pappa Janne har seglat som ”ung och grön”. Det där med ”grön” har Ellen roligt åt.

- Vad då, gick du runt och var grön, eller? Mådde du illa och blev grön istället för brun i solen? undrar Ellen. Men sluta slå mig då, Frida!

Frida, det är jag. Jag bara sparkade lite försiktigt, jag gör det när Ellen är korkad. För inte har Ellen blivit smartare, trots att hon faktiskt går i ettan nu och är hela sju år. Men det är väl så med lillasystrar, att de är lite efter. Söta, okej då. Men vi storasystrar måste liksom alltid gå först och visa vägen. Själv är jag nio och ett halvt och går i trean.

- Nej, Ellen, säger pappa, ”ung och grön” betyder att jag var oerfaren. Alltså att jag inte hade varit med om så mycket. För jag hade inte träffat er mamma än.

Då glittrar mamma med ögonen på ett så där fånigt sätt mot pappa att jag blir, nej, inte grön, men röd i ansiktet. Pinsamt att de liksom ska vara kära mitt i allting. Storm och allt.”

Andra böcker

Fantomsmärtor i Bonnier Pocket
Emmy Moréns dubbla liv i pocket
Syster min i pocket
Älskade du i pocket
Emmy Moréns dubbla liv
Fantomsmärtor
Pappan som rymde hemifrån
Islossning
Flickorna som var vakna för länge
Mamman som tjatade så att hon dog
Mina döttrars systrar
Smultronbett
Sömnlös
Syster min
Fredrikas fräkneunion
När elefanter dansar
Tillit till dig
Akvarium
Älskade du