En som skriver med medkänsla om just misslyckandets art är författaren Joyce Carol Oates. I boken ”The faith of a writer” har hon ett helt kapitel om ”Notes on failure” som jag givetvis slukade. Lyssna på följande: ”When it was observed to T.S. Eliot that most critics are failed writers, Eliot replied: ´But so are most writers.´”

Här ovan ser ni den trevliga publiken på biblioteket i Strängnäs 8/2. Som alltid: mycket bra frågor och det var roligt att dela ut skrivövningar! Vill ni själva hamna på bild, kom gärna på författarbesök till Eriksdalsbadet på själva kvinnodagen 8/3 kl 18.30. Och vill ni pröva att skriva själva finns nu programmet till helgkurs på Sigtunastiftelsen här:

http://www.sigtunastiftelsen.se/Aktuellt+program_1__1053.html/lid/4/boka/483/

http://www.sigtunastiftelsen.se/Aktuellt+program_3__1053.html/lid/6/boka/483

Ibland får jag frågor från gymnasieelever, vilket är roligt. Senaste ambitiösa är från Tilda Lundahl som ska göra en kulturtidning för skolan i Falkenberg. Här är en del av hennes frågor och mina svar:

Frågor till Barbara Voors, om boken Älskade du

·     Du var 21 när du skrev boken och jag gissar att den är baserad mycket på egna känslor och erfarenheter. Hade du någon tanke när du skrev, att boken skulle nå ut till unga kvinnor med samma oförståelse över liv och kärleksdebut? Jag antar att man skriver sin första bok främst för egen del, men ändå, var din tanke att säga något till andra i samma ställe? Och i så fall, känner du att det blev så, att du fick något sagt?

- Nej, när jag skriver tänker jag inte så. Särskilt eftersom det var första romanen så hade jag heller ingen känsla av att jag hade någon läsare! Jag skrev för att jag var tvungen, ett sorts kall kan man säga. Att det sedan även berörde andra var en stor överraskning.

·     När jag läste Älskade du gjorde jag det på två dagar. I badkaret, när jag kokade makaroner och tills jag somnade. Jag upplevde den som väldigt lätt att ta till sig. Språket i boken är väldigt poetiskt och du skriver på hemsidan att du själv inte kunde placera var det kom ifrån, men finns det inga faktorer du tror kan påverka hur man skriver, hur du skriver? Är det någon eller något du kände dig inspirerad av till ditt språk?

- Ja, jag hade läst den kanadensiska författaren Elisabeth Smarts roman ”Vid Grand Central station där satt jag och grät”. Man kan säkert märka påverkan därifrån…

·     Hur ser du på boken idag, när du antagligen blivit lite annorlunda den du var när du skrev boken? Ifall du läser igenom den idag, vad tänker du då?

- Jag har aldrig läst om något jag skrivit, enbart korta stycken då en bok kommit ut på nytt till exempel och det måste redigeras. Men om jag bläddrar lite kort tänker jag: oj, det var en annan tid och känsla! Jag känner dock alltid ömhet för det jag skrivit (nästan!) och jag vet vilken kamp som legat bakom.

·     Hur är det att få sina böcker utgivna? Är det är det bara roligt eller är det läskigt att låta folk ha åsikter om vad man skapat? Att vänta på att få veta hur folk ser på något, som man själv ser på ett visst sätt. Att skriva är ju ändå något väldigt personligt.

- Visst är det läskigt. Blir faktiskt värre och värre med åren, så jag undviker recensioner och tyckande till åtminstone ett år efter att en roman kommit ut. Då har jag mer distans. Men det är ju inte mina åsikter eller jag som recenseras, egentligen är det bara hur skickligt jag har iscensatt något – eller inte. Jag skriver ju heller inte om mig själv om och om igen, utan jag ser det som att jag får en idé och min uppgift är att förvalta den så gott det bara går…

·     Jag skriver bäst när jag åker buss på hösten, har du några faktorer som gör att du skriver bättre eller lättare?

- Att åka hemifrån i början och slutet av en roman har alltid hjälpt mig. Då tappar jag taget om mig själv, min familj och vardag. Då går jag i stället in i huvudet på mina karaktärer och BLIR dem, ungefär som en skådespelare.

Slutar aldrig förvånas över att ett gemensamt intresse – skrivprocessen och vårt kreativa jag – kan samla så många och sprida ett sorl som aldrig slutar. Tro mig!

Det är något i Tranströmers poesi som alltid gjort mig tårögd, och samma sak hände när jag hörde att han fått Nobelpriset. Ögonen fyllde genast upp, fick svårt att svälja. Ålderstecken? Jo, men ett gott sådant. Att läsa poesi är som att sjunga upp sig: man lär sig varje ords betydelse som på nytt.

Välkomna till Västerhaninge bibliotek den 24:e november klockan 19. Och välkomna att ta del av en intervju som tidningen ETC gjorde med mig i somras:

http://dagens.etc.se/intervju/l%C3%A4sning-%C3%A4r-njutning

Jag är övertygad om att skrivande är något såväl läkande som en andlig övning. Det är som att stämma av med sig själv: ja, just det, detta drömmer jag om, tänker på, tycker när ingen ser mig, ser när ingen annan hör. I det egna rummet är allt möjligt. Joyce Carol Oates berättar i sin bok ”En författares övertygelse”, att författaren Emily Dickinson sa till sin brorsdotter när han stod inför sitt arbetsrum och låtsades vrida om en nyckel:

- Jag behöver bara vrida om ett varv så finns friheten där, Matty!

I höst är ni välkomna 11-13 november till Sandhamn ordnat av tidningen Tara, där Viveca Sten, Christina Stielli och jag håller föredrag. Följ länken:http://www.tara.se/sandhamn

Den 22-23 oktober är det fördjupningskurs i skrivande i Katarina kyrka med mig och prästen Hanns Nyberg, se Katarina församlings hemsida för mer info (en bit ner på sidan, spalt till vänster:) http://www.svenskakyrkan.se/katarina

Vill ni höra mig hålla föredrag om skrivprocessen kommer jag till Tullinge bibliotek torsdag 6:e oktober och Västerhaninge bibliotek torsdag 24 november, kl 19.

Här är ett fint och roligt brev jag fick från en läsare som heter Anna (även vänlig nog att godkänna publicering här).

Hej Barbara.

Säkert 1000 gånger i livet tänker man: åh, det borde jag tala om för henne/honom.
Och 999 av gångerna gör man det inte.
Tar sig inte för.
Orkar inte.
Når inte hela vägen fram.
Gör ett litet försök – och så försvinner tanken på vägen.

Förutom att säga att du är en fantastisk författare (vilket du är!!!) – så vill jag bara berätta att vi är ett litet samhälle i Bohuslän där var och varannan människa går runt och säger ”vad har vi det bra!”.
De flesta har inte läst Mina döttrars systrar och vet inte var det kommer ifrån, men uttrycket, det sitter som en smäck.

Det hela började med att jag och min mamma var i Karibien tillsammans och fullkomligt läste sönder den boken – jag typ fyra gånger i rad – jag liksom fastnade i språket och dialogerna.
Och sen gick vi omkring och sa – vad har vi det bra i flera veckor.
Och på den vägen är det.

Ha det fint och fortsätt sprida dina tankar till världen.

Anna

För just konsten att tänka bra, hjälper också förmågan att skriva bra. Klartänkt? Ja, då brukar det även märkas i texten. Men sedan är tricket också att det gäller att inte tänka för mycket, då dör själva gestaltningen och allt blir en huvudprodukt – kanske stilfull men alltför intellektuell. Det är mycket ”å ena sidan och å andra sidan” i skrivandet, möjligen liksom i livet.

Nu kommer romanen ”Fantomsmärtor” i pocket. Vill man läsa en intervju om skrivandet av den, finns det att hämta här:

http://www.bonnierpocket.se/