Akvarium

Hon lever i Akvariet där man måste ljuga för att bli medlem, där ingen lämnar sår, där man får vänja sig. Hon får lära sig att bli onåbar, osårbar, ouppnåelig. Men hon håller på att försvinna i spegeln, liksom hennes språk som enbart lämnar kvar fraser.

Genom minnena från barndomens Iran och genom att försöka minnas hur modern försvann där, tror hon sig kunna hitta tillbaka till ett liv där människor vågar visa sig sårbara. Börsmäklaren, Pojkflickan, Före Detta, styvmor och fadern är hennes bundsförvanter. men de är också hinder på vägen till ett liv utanför lögnerna.

Utdrag ur ”Akvarium” (1991):

”Naturligtvis är jag en fisk liksom alla andra som lever i staden, i landet, i världen – akvariet. I min värld är jag också en fisk bland andra, en i fångsten. Jag vet att jag är det. Tanken lämnar mig inte i fred. Det är heller inte meningen. Kanske glänser jag lite mer när ljuset faller på, kanske syns jag bättre än de andra, men visst är jag som de. Också jag simmar fram och tillbaka i denna ränna, visst simmar jag där med mina gälar som ännu inte är riktigt utvecklade. De akvariegälar vi människor måste lära oss att utveckla så att vi ska kunna andas i den här världen, överleva. Så att vi inte ska ta åt oss, så att vi inte ska gråta över de ting som hela tiden möter våra vattensäkra ögon, våra kalla stjärtar. Vi har gälar så att vi ska kunna slippa se, slippa tänka, kunna andas – börja ljuga. Därför lever vi här.”

Bakom pärmarna – skrivprocessen för ”Akvarium”

”Akvarium” funderade jag färdigt under promenader i ett krigshärjat Maputo, Moçambique år 1990. Jag var där för ett biståndsprojekt och brukade ibland gå och simma vid poolen till Hotell Polana där vapenhandlarna sträckte ut sig i solen med en drink. Några av mina karaktärer hämtade jag härifrån. Också insikten om att man kan leva på det man föraktar, alltså att man inte är medveten om vad den ena handen gör. Nu när jag tänker efter grundlades redan här ett tema som återkommer i ”Syster min”: vapenhandeln och pengars makt.

Omedvetenhet har för mig alltid varit en skräck, och huvudpersonen i Akvarium tycks mig sådan. Hon känner att hon lever som i ett akvarium, hon ser ut men kommer inte ut och är kall som en fisk. Det här var en typisk roman för den tiden tror jag, jag var 23 år och tyckte att vuxenlivet ofta var förljuget och att världen kändes instängd – som i ett akvarium. Första bilden till romanen fick jag faktiskt av att jag gick förbi Café Opera i Stockholm en kväll och såg människorna bakom glasrutan som var helt immig, Det såg ut som om de flöt därinne.

Jag hade precis skrivit ”Älskade du” och fått den antagen, men den hade ännu inte kommit ut. Påverkad av språket och formen för den romanen – inga namn, ingen tid, ingen bestämd plats – skrev jag ganska likt i denna.

Andra böcker

Fantomsmärtor i Bonnier Pocket
Emmy Moréns dubbla liv i pocket
Syster min i pocket
Älskade du i pocket
Emmy Moréns dubbla liv
Fantomsmärtor
Pappan som rymde hemifrån
Islossning
Flickorna som var vakna för länge
Mamman som tjatade så att hon dog
Mina döttrars systrar
Smultronbett
Sömnlös
Syster min
Fredrikas fräkneunion
När elefanter dansar
Tillit till dig
Akvarium
Älskade du